oh danny boy

    Igår såg jag äntligen slutet på den sociala och mentala isoleringen. Uppsatsen mejlades in och jag blev återigen en fri man. Detta har firats med förmodligen årets hittills skönaste dag. Jag har tittat på en massa film...eller nja, två stycken iaf...happy endings(smårolig och bra.) och lost highway(flummig, förvirrande och bra...tror jag iaf..förstod inte så mycket av den). Efter en halvdag i soffan var det dags att fräscha till mig så jag tog ett alldeles för varmt bad tills jag blev svimfärdig. Kvar på dagsordningen står Prison Break och andra halvan av den idag tillagade chokladpuddingen. Aaah...ibland är det jobbigt att vara student...

    Just nu paus i uppsatsskrivandet. Energin är på topp och det går riktigt bra. Anledningen? Jag dopar mig. Vissa dricker kaffe, andra knaprar koffeinpiller. Men jag, jag överdoserar tuggummipop och cheiron-refränger istället. Inget kickar igång skrivfingrarna som lite sittdans och "I want you to want me" med Solid Harmonie. Korrekturläsningen går som en dans när jag samtidigt skrålar med i She moves "Breaking all the rules".

Det enda orosmolnet är den eventuella abstinens som kommer kicka in när uppsatsen är färdig och jag måste börja lyssna på bra musik igen. Tänk om jag inte kan sluta? Tänk om jag förvandlas till en smygande gladpopsknarkare som ger mina mp3-låtar falska titlar i mobilen för att ingen ska upptäcka att jag egentligen lyssnar på Tamagotchi?

Men det ska nog gå bra. Jag är stark. Jag kan stå emot. Jag kan inte tänka mig att jag kommer vakna upp mitt i natten och ha Popsie ekandes i mitt huvud. Jag tycker ju om riktig musik också. Det är bara en fas. Jag kan kontrollera det. Jag är inte beroende. Jag är rocksteady baby, rocksteady...

...åh, jag ljuger så bra.

    Är helt slutkörd. Jag är bara inte gjord för heldagar. Praktik och uppsatstragglande är ingen bra kombination. Men nu börjar jag se ett slut på det. Fyra dagar kvar. Fyra dagar och sen kan jag andas igen. Fyra dagar...bring it on!!

    Efter en katastrofal dag lyckades jag äntligen rycka upp mig och skriva ganska mycket. Förstår inte att TV:n kan vara så jävla magnetisk trots att det inte är något intressant över huvudtaget. Men antar att det lätt blir så när alternativet inte är direkt mer lockande. Och sen går det ju inte att förneka att det är svårt att slita sig från en gråtande Anna Book som för jag vet inte vilken gång i ordningen berättar om hur hon fått livet tillbaka genom Let's Dance. Utan tvekan dagens bilolycka...

    Har haft en klassisk daniel och J kväll idag. Vi beklagade oss över att vi var trötta, vi gick vilse och fick ringa efter hjälp(stort tack för vägledningen E), jag krossade J i bowling och vi avslutade allt ihopa med att baka en kaka som vi självklart åt hälften var av. Som sagt....en typisk daniel och J kväll.

Och så har jag fått nånting roligt att se fram emot till helgen. Vad mer kan jag säga än att planeringen lär fortsätta.....oh boy

    Är det inte konstigt hur man vid minsta lilla smula av chans till romans börjar planera framtiden. Finns en person som jag inte ens träffat än men som jag redan har börjat föreställa mig hur jag presenterar honom för alla möjliga människor som min pojkvän. Huruvida detta är ett tecken på desperation eller ett tecken på att vi är som gjorda för varandra överlåter jag till någon annan att spekulera i. Jag fortsätter att fantisera istället...

    Fick för en stund sen ett samtal från chefen på mitt gamla sommarjobb och blev erbjuden att jobba i sommar igen. Något jag egentligen hade tänkt låta bli. Så nu är frågan: ska jag ta det här jobbat och ha det sunkigt i nyköping i 4-5 veckor eller ska jag vara kylig och tacka nej och hoppas att jag får ett jobb här nere? Bekväm som jag är lutar jag just nu åt alternativ 1 eftersom jag inte direkt har kommit igång med jobbsökandet än, men jag vet inte riktigt. Tål att tänkas på det här...

    Så var det över för den här gången. Inga större oväntade händelser. Det mest dramatiska som hände var att Jennifer Garner höll på att snubbla och att Crash vann för bästa film. Var en rätt dämpad stämning också. Många klänningar i svart. Men Nicöle hade i alla fall vitt och var skitsnygg som vanligt. Men snyggast var utan tvekan Michelle Williams och Heath Ledger. Och Ang Lees tal var rätt bra...i alla fall början av den.
Bäst var annars Jon Stewart (han hette det väl??) som var riktigt rolig och bra som värd för spektaklet. "Good evening, Ladies, Gentlemen... Felicity Huffman".

Allt som allt...en rätt bra gala men med anti-klimaxens anti-klimax.

    Ah, finns det egentligen en bättre start på dagen än att upptäcka att det material på 25 sidor som du skulle använda till dagens skrivande på uppsatsen är försvunna. Helt borta. Väck. Kan det bli bättre? Nej, jag tror inte det. Jag tror verkligen inte det...

Har äntligen börjat kolla runt lite efter sommarjobb idag. På tok för sent jag vet men som jag sagt förut, praktiska saker är jag bra att skjuta på ibland. Dock skulla jag aldrig göra det på jobbet, o nej, där är jag alltid hundraprocentigt ambitiös, noggran, flitig och lojal. Och lätt för att lära mig nya saker har jag också.

Hur som helst, som väntat finns det inte alltför många jobb som jag faktiskt kan söka. Inte utannonserade i alla fall. Hade jag haft bil hade det funnits några fler och hade jag velat jobba inom vården så hade det funnits väldigt många fler. Men nu har jag ingen bil och nu är jag inte jättesugen på att jobba inom vården så det som återstår är i princip jordgubbsförsäljare.

Så ni arbetsgivare i behov av en arbetare av första klass, skynda er innan fru bär slår klorna i detta praktexemplar. Jag kan alternativt kan lära mig det mesta och jag kan arbeta hela sommaren om det skulle behövas. Fyll tomrummet på din arbetsplats. Fyll det med mig. Och gör det nu. Imorgon kan det vara för sent...

   Jag har en tendens att kunna vara mycket snack och lite verkstad, men för ovanlighetens skull har jag idag gjort en av alla dessa saker som jag säger skulle vara roliga att göra. Vad jag gjort? Målat en tavla. Inte världens finaste men den är min och den är ändå tilrckligt hyfsad för att kunna platsa på mina tomma väggar. Det var dessutom oväntat roligt. Väldigt avslappnande. Nästan mer avslappnande än att skriva faktiskt. Kände inte lika mycket press och självkritik som jag gör när jag skriver. Förmodligen eftersom jag inte på något sätt anser mig vara konstnärlig eller kunna måla. Men så länge jag håller mig till motivlösa färgskapelser ska jag nog lyckas pensla ihop några fler verk utan prestationsångest.

    Strålande dag det här. Inte nog med att oscarsgalan ska visas på kanal 5, Nicöle (kidman alltså) ska presentera ett av priserna. Wiiiiiiiiiiiiiiiiiii.
Nothing brings out the gay in a boy like award shows and beautiful women. :D

    Ännu en natt då klockan börjar närma sig två. Ännu en natt där jag drar mig ifrån att sova. Full av tankar. Grubblar. En matta av tveksamheter som har lagt sig över mitt bröst. Tänker på det som varit. På det som hade kunnat vara. Beslut jag ångrar och beslut jag aldrig fattar.

Hatar att behöva sitta och skriva ännu en sån här text, men gör jag det inte så kommer jag tänka på det hela natten. Att skriva ner det är enda sättet att bli av med känslan. Och eftersom mina dagböcker i pappersformat är fyllda har jag inte mycket till val att fortsätta fylla bloggen med allt annat än det som jag hade tänkt fylla den med. Har starkt börjat ifrågasätta varför jag ens skriver här. Jag trodde att jag skulle känna mer för det men istället för glädje känner jag mest tvång och plikt om jag inte skriver ett inlägg om dagen. Och ärligt talat...så mycket intressant har jag inte att skriva om så att det är lätt att få ihop det där inlägget. Inte för att det spelar så stor roll heller...det jag skriver är oftast så banalt att jag skulle få ångest av att läsa det igen. Är det något jag har lärt mig av att läsa mina gamla dagböcker så är det att inte göra det. När något är skrivet, släpp det, göm det och läs det aldrig igen. Och när du läser det igen så var beredd på en skrattfest utan dess like. Finns få saker som är så roliga som att bli påmind om sina egna banaliteter. Varning dock för att det kan vara lika ångestframkallande som underhållande.

Hmm...tror att jag använder mig av mina egna tips på momangen och låter bli att ens fundera över vad jag egentligen skrev i stycket ovanför. Känns som att det blev en rejäl mängd okontrollerat pladder. Jaja...det var ju skrivträning jag ville ha, även om det var finskrivande jag ville träna mig på och inte ordbajsande. Oavsett vilket så har det i alla fall hjälpt lite. Trycket över bröstet har lättat en aning och sömnen ska nog kunna infinna sig även denna natt. Feliz Navidad!!!

    Finns det nåt bättre än en långlunch med rätt sällskap? Nej, tror faktiskt inte det.
 Bestämde mig även för att skippa festen ikväll...snålheten fick bestämma och det var nog rätt beslut. Eller i alla fall trodde jag det tills för två sekunder sen när folket ovanför, som alltid ger ifrån sig onaturligt mycket ljud, nu började spela pumpande musik. Snälla låt det bara vara en förfest...

    Hatar att tvingas överväga att välja bort saker på grund av ekonomiska skäl. Brukar sällan behöva göra det heller, men nu sitter jag där. Antingen roa mig både imorgon och på lördag och då tvingas toksnåla nästa vecka eller hoppa över morgondagens fest och då bara behöva snåla nästa vecka. Får ligga vaken och tänka på det tror jag. Kommer ändå ligga vaken ett tag nu känns det som. Förstår inte att jag aldrig tycks lära mig att en halv sockerkaka aldrig är särskilt bra för nattsömnen...

    Borde väl egentligen skriva en uppföljning om hur dramat i förra inlägget slutade, men jag tror jag gör en lost och släpper det för tillfället. Men det är möjligt att jag återkommer till det om ca 15 inlägg. Eller ett år.

    Vet inte riktigt varför men sitter just nu och halvflirtar med mitt ex över MSN. Och han halvflirtar tillbaka. Och det oväntade (antar jag) är att jag inte skulle tacka nej om han kom över i kväll. Oh danny boy...isch.

Glömde en liten sak. Inte heller under gårdagens visning av Brokeback gav gayspottingen något större resultat. Publiken bestod återigen av mestadels kvinnor och par. Skärpning bögar!!!! Sluta se filmen på era datorer och bege er till närmsta biograf och spana och bli spanade istället.

    Har haft en fantastiskt bra helg. Underbara E var på besök vilket bara det är tillräckligt för att få mig på bra humör. Dag 1 inleddes med en p-piller jakt runt stan och avslutades med ett gäng mer eller mindre bra filmer(saved bra, the island lite mindre bra). Dag 2 följdes sedan upp med en shoppingdag i malmö(e shoppade jag guidade) och Brokeback Mountain. Andra gången jag ser den nu och den var nog nästan ännu bättre denna gång. Insåg att det som berör mig så starkt är inte gaytemat som man skulle kunna tro, utan att den handlar om vad som händer när inre och personliga hinder står i vägen för kärlek.

Det konstiga med helgen är att jag trots att jag bara haft roligt och inte gjort något direkt ansträngande är helt slut och mest vill ligga i soffan och sunka, eller ännu hellre sova lite. Borde man inte bli pigg av att ha roligt?