oh danny boy

  Singelfrustrationen har fått ny kraft och börjar klättra mot nya höjder av frustration. Just nu yttrar det sig i att jag inte kan sova. Eller inte vill snarare.
Ska jag behöva ha det såhär? Va? Singelkillar, jag frågar er. Ska en stackars ung man i sina bra år behöva sitta vaken om nätterna och förbittras. Och bli en av dem. En katttant. 
Svaret är självklart ett rungande nej. Stoppa tillväxten av katttanter. Gör något åt saken nu!!!

En dejt sa du?
Ja, alltså jag är ju lite upptagen nu till helgen, men nästa vecka kanske det kan funka.

 Känns fånigt att försora upp saker eller dra massa slutsatser redan nu men det känns som att det börjar lossna lite på alla möjliga fronter. Har fått en massa små crusher på alla möjliga killar den senaste tiden, vissa snabbt övergående medan vissa håller i sig. Måste bara försöka reda ut lite hur jag ställer mig till de: mössan är totalt ute ur leken för tillfället, scrubskillen är fortfarande söt men börjar kännas lite ensidig...behöver umgås lite mer med honom, nätcrushen börjar gå över och han känns inte intresserad tillbaka, Min crush på kafekillen har börjat blossa upp igen men eftersom jag verkligen gillar deras kaffe så avvaktar jag. Även den obehaglige nätkillen har dykt upp igen men jag är fortfarande väldigt skeptisk till honom. Slutligen så börjar jag gilla platonic mer och mer men eftersom det endast är platoniskt, även från mitt håll, så kanske det är lite fel att bunta ihop honom med dem andra, men det är min blogg och jag är ju lite rörig och ologisk på riktigt och då ska det synas här också.

Hmm...glömde i och för sig att nämna exet men den grejen är nog bara ett falskalarm...

Så det var nog allt...hmm...skrev aldrig något om festen i lördags men den löpte förbi utan några anmärkningsvärda händelser så det får räcka med bitterfylleinläggen. Och att Concrete and Clay med unit 2+4 (tror jag) var kvällens anthem tillika tequilalåt.

Måste ta mig samman imorgon och börja ringa runt till byråer och liknande och försöka fixa en praktikplats. Förstår inte att jag fortfarande tycker att det är jobbigt att ringa "viktiga" samtal. Är inte det sånt som man växer ifrån när man blir äldre?

isch...fan också...låter som att paret i lägenheten ovanför har sex nu igen. Bara att dra igång walkmannen då...

    Så var äntligen allt tillbaka till det normala igen. Jag har en DVD i huset. Wiiiii. Låter kanske löjligt men jag kan verkligen inte leva utan en. Den är min robin, min puff, min schweiziska armekniv.
Har självklart firat detta med en härlig filmkväll i soffan. Såg precis Mysterious Skin,  ett drama om två killars bearbetning och påverkan av sexuella övergrepp. Bra film men jag drabbades bara av den vid några få tillfällen. I övrigt var den mest snygg, engagerande och lite berörande.
Ska försöka hinna med att se Red Eye ikväll också(lite amerikansk b-film är alltid ett bra slut på en dag) men sparar nog I heart huckabees till imorgon.

För övrigt var lunds sötaste cafepersonalspojke ovanligt vänligt och ögonkontaktssökande idag. Hmm....

    Hela jag är bara en enda stor klump i bröstet idag. Suck.

    ...tror jag får införa alkolås på min blogg. Självömkande inlägg från en bitterfylla är ju inte alltid jätterolig läsning när man inte är bitterfull.

Usch. Är det inte konstigt att jag trots att jag har roligt bara känner mig övergiven. var ju trots allt nästan bara par här. och de som int evar par kom i par eller har den andra i paret någon annanstans. så nu är bara jag kvar. det håller inte. jag tänker inte nöja mig med det här i fortsättningen. jag skiter i om jag inte anser miig redo e.ller vad nu problemet är. jag behöver träffa en pojkvän. nu. så är det bara,. jag vill inte riktigt erkänna det men jag tror att de andra har rätt. jag är stiff. jag är låst. jag felsöker. förmodligen är det jag som i slutändan blir felsökt. hoppas att det nån gång är av någon som kan reparera mig.
fast det lär jag få fortsätta hoppas på. fluffiga fantasier blir aldrig verkligeht. ska jag vänta på att HAN sk a hitta mig lär jag få vänta länge. ska jag hitta honom är det jag som måste hitta honom. oturligt  nog har jag redan hittat han som jag vill ska bli HAN. Problemet? han tycks inte se mig som hans prins på en vit springare. Det, samt att ha n bor 60 mil härifrån.
Det är fan inte bra att vara fulll, singel och ensam.

Har  insett en sak idag. Det är bättre att gå på fest än att ha en fest. För är man värd för en hemmafest blir man alltid kvar till sist. Utan någonstans att gå hem. Övergiven. Och ensam.

Börjar känna mig lite stressad nu. Har haft en underbar vecka och enbart gjort personliga och roliga saker och försakat allt vad studier och hushållssysslor heter. Men nu börjar jag känna mig stressad. Har en alldeles för stökig och rent ut sagt smutsig lägenhet att städa tills på lördag. När jag ska hinna har jag ingen aning om. Imorgon kommer tiden gå åt till att försöka hitta festkläder samt ladda upp inför, se och eftersnacka om Brokeback Mountain. Så städningen måste därför ske i morgon bitti, nån timme kring lunch, i morgon natt samt på lördag förmiddag. Börjar känna mig lite stressad nu.

Sitter just nu och har en diskussion med en kompis om varför jag inte mår så bra och är ganska bitter. Kompisen menar att det handlar om att jag är kärlekskrank medan jag menar att kärlekskrankheten endast är en del av orsaken och att det lika mycket handlar om att mitt liv inte ser ut som jag önskar att det gjorde. Jag hävdar nämligen att jag själv måste få ordning på mina tankar och känslor så att jag blir nöjd med hur mitt liv ser ut. Jag behöver helt enkelt kunna leva ett lyckligt liv även som singel. Kompisen däremot tycker att jag bara gör det svårt för mig och det är mycket enklare att dela livet med någon annan. Och visst, klart att det är roligare och enklare att ha någon att komma hem till och dela allt i livet med. Men hur klokt är det egentligen att bygga upp hela sitt liv och sitt välbefinnande kring en person? Vad händer när han/hon åker bort någonstans elelr om förhållandet tar slut? Ska jag då bara bryta ihop och vara deprimerad tills jag träffar någon ny som jag är kär i och kan känna mig lycklig av? Nej, jag kan verkligen inte hålla med om hans resonemang. Jag vägrar tro att jag inte ska kunna vara lycklig utan att ha en pojkvän. Visst, det kanske är att göra det svårt för mig, men när har någon utvecklats som person genom att ta den enkla vägen?

Som väntat hade jag inte tur. Måste köpa nya glasögon och håller på för fullt med att prova bågar. Står mellan två tror jag. Har skickat runt bilder för smakråd. Tyvärr verkar ingen hittills tycka om de som jag själv gillar bäst. Typiskt.

Är för övrigt färdig med det ökända PM:t. Otroligt skönt och måste firas på nåt sätt. Får nog bli ett långt bad och en rejäl drink efter Prison Break.

Har hunnit med en hel del idag. Skriva nån sida, ha en djupgående diskussion om sexuella läggningar och inställningen till dessa, bli förbannad på letterman, äta alldeles för sunkig mat, se socialporr å människor som gråter på tv, roat tonårspojken i mig med genomkorkad b-action samt skrivit lite till. Puh. Ibland är jag nästan otäckt effektiv.
Ibland var ordet.

Argh. Ständigt dessa frestelser som hindrar mig från att göra det jag ska. Sitter och försöker läsa igenom material till det ständigt gäckande pm:et men i varje svagt ögonblick vandrar mina tankar iväg till det osedda Lost-avsnitt som ligger och väntar på min hårddisk. Valet borde vara givet (äppelpaj och lost VS lagförarbeten och andra juridiska texter...hmm...vilket vill jag helst ha???) men jag måste vara stark. Speciellt eftersom det försvinner en tv-timme till ikväll när Veronica Mars äntligen har premiär. Äsch...skitsamma...jag får skriva imorgon istället. Bring out the vaniljsås.  

Höll nästan på att glömma skriva det dagliga inlägg jag ältade om igår. Tur då att jag inte kan sova numera så jag hinner med ett sent inlägg innan jag börjar snurra runt och räkna getter.
Har haft en riktigt bra dag. Fått en del skolsaker gjorda och har sedan spenderat dagen med att fika och umgås. Släng in en mumsig kille i den mixen och det hade blivit en home run (ska försöka låta bli att låta som en tonårsflicka i fortsättning men ni vet hur det kan bli ibland när man har varit singel lite för länge). 

Lost in Translation har för övrigt ett fantastiskt bra soundtrack. Som gjort för nattligt bloggskrivande.