Singstar vs Me
Så här ser låtlistan för Boyband vs Girlband ut:
1. Bananarama - Cruel Summer
2. Bananarama - Love In The First Degree
3. Boyz II Men - I'll Make Love To You
4. Boyzone - Love Me For A Reason
5. Bros - I Owe You Nothing
6. Busted - What I Go To School For
7.East 17 - Let It Rain
8. East 17 - Stay Another Day
9.En Vogue - Free Your Mind
10.Five - Everybody Get Up
11.Five - Keep On Movin'
12.Girls Aloud - The Show
13.Hanson - MmmBop
14.Jade - Don't Walk Away
15.LFO - Summergirls
16.McFly - All About You
17.McFly - Five Colours In Her Hair
18.Mel & Kim - Showing Out (Get Fresh At The Weekend)
19.Mis-Teeq - One Night Stand
20.New Edition - Candy Girl
21.Sister Sledge - He's The Greatest Dancer
22.Spice Girls - Say You'll Be There
23.Sugababes - About You Now
24.The Bangles - Eternal Flame
25.The Pussycat Dolls - Stickwitu
26.The Shangri Las - Leader Of The Pack
27.The Supremes - Stop In The Name Of Love
28.Westlife - Flying Without Wings
29.Westlife - Swear It Again
30.Wilson Phillips - Hold On
så här borde den ha sett ut:
1. Take That - Back for good
2. Backstreet Boys - Show me the meaning of being lonely
3. N'sync - It's gonna be me
4. Solid Harmony - I'll be there for you
5. She moves - Breaking all the rules
6. Honeyz - Finally found
7. A1 - Same old brand new you
8. B*witched - Cest la vie
9. Westlife - If I let you go
10. TLC - No Scrubs
11. Another level - Freak U
12. Boyzone - No matter what
13. Spice Girls - Spice up your life
14. SOAP - This is how we party
15. Five - Everybody get up
16. East 17 - Stay another day
17. Backstreet Boys - I want it that way
18. All Saints - I know where it's at
19. Boys II men - End of the road
20. The Shangri Las - Leader of the pack
21. A1 - Caught in the middle
22. Westlife - I lay my love on you
23. Solid Harmony - I want you to want me
24. Spice Girls - 2 become 1
Inte utan min Antony
Om ungefär tre timmar blir jag sambo. Därför passar jag just nu på att lyssna på Antony and the Johnsons, njuta lite extra av min stökiga och lätt ostädade lägenhet och alla andra små egenheter som jag har lagt mig till med under de år jag bott ensam. För sen är det slut på det. Stök, damm och oordning alltså. Inte på Antony. Honom kommer jag slåss för.
Klockan säger 02.16 men kroppen har bara hunnit till 20.16
Om jag vore en klok ung man hade jag tagit med mig några Rest Simply från Bobby och sovit gott vid det här laget. Men nu är jag inte en klok ung man. Än värre är att jag inte är så trött heller. Min kropp går fortfarande på New York-tid och tycker därför att det är mycket bättre att äta och titta på avsnitt. Har nu lyckats beta av tre av de totalt tio avsnitt som jag missat under min vecka på Manhattan. Snabbt sammanfattat var det två lama avsnitt av Heroes, ett riktigt roligt How I Met Your Mother och ett Project Runway fullt med fåniga ordvitsar. Runway fick mig även att sakna New York en smula med sina inklippsbilder. Det jag saknar mest just nu är träden, Snapple, butikskvinnorna minus de på Guess, soluppgången över East River, Chocolate Bread Pudding och de gula taxibilarna. Och att alla säger sorry på ett sätt som faktiskt känns äkta om de så bara råkar gå förbi lite för fort så att en vindpust stryker mot armen, till skillnad mot det "ööh" som kom från killen på Ica Möllan när han stötte till min korg.
Coming up; sovförsök round two.
Bring it on
Väskan är nu färdigpackad. Mentalt har jag varit förberedd hela mitt liv även om pirret har infunnit sig den senaste veckan. Det enda som återstår nu är lite drygt ett dygns väntan innan jag beger mig till New York på lördag morgon. Kan knappt bärga mig.
Breakfast with Tiffany's
Kan man inte ta den unge mannen till Tiffany's får man ta Tiffany's till den unge mannen.
Holiday
Bag-in-boxen står på kylning. Nya O, med en lång artikel om varför män gör som de gör, ligger på soffbordet och väntar. Dusty Springfield spelas och en ljuvlig DVD med Pet Shop Boys videos står näst på spellistan. Låt semestern börja!
Start spreading the news
I perioder när mycket händer har jag en tendens att alltid gå till sängs med alldeles för mycket tankar i huvudet. Om det är något som behöver gås igenom, gås det igenom. Om det är något som behöver skapas dyker kreativiteten upp. Om det är något som behöver planeras, planeras det.
I går var det dags för vad jag antar kommer vara en av många nattliga planeringssessioner inför New York-resan som nu är spikad. Eftersom jag inte är så intresserad av de klassiska turistmålen gick direkt på och började skissa upp scenarion för vad jag ska göra när jag träffar vissa utvalda celebriteter.
Om jag träffar S utanför hotellet där hon bor ska jag mest vara lite coolt avvaktande och mest försöka få fram något scoop om gossip girls kommande säsong.
För det fall jag och Bobby McGee skulle sitta på lunchtrappan under inspelningen av Gossip har jag nu lagt upp en plan för hur jag ska reagera på ett värdigt sätt när producenterna vädjar och ber om att jag ska ställa upp på en mycket framträdande statistroll.
Jag har numera också en antal alternativa planer för hur mitt möte med Gale, Oprahs bästis ni vet, kommer arta sig, lite beroende på var vi träffas och hur snabbt hon charmas av mig. Alla alternativ slutar dock med att hon antingen ringer Oprah på stört eller senare, och att hon i sin tur spårar mig för att bjuda in mig till showen. Någonstans vid scenariot "jag nämner kontorsmottot - hamnar i fåtöljen och börjar prata om vilket segment på Oprah-boxen som berört eller påverkat mig mest (Trudi, utan tvekan trudi) sa mitt förnuft stopp och såg till att jag somnade omedelbart.
15 snart 35
Jag är usel på att vara 24. Knappast någon hemlighet för mig eller någon på tjuvlyssningsbart avstånd. Stundtals upptagen med att försöka bli klar med karriärsvalet, stundtals upptagen med att diskutera den senaste it-serien. Kvinnan i hatt uttryckte det bäst: "du är 15 och 35 på samma gång". Så i sann jennifer garner-anda har 35-åringen i mig just kommit hem från drinkar i hotellbaren. 15-åringen i mig kommer inom den närmsta halvtimmen slänga på ett avsnitt Gossip Girl. Vem vill vara fast i mitten när man kan få det bästa av två världar?
TGI Tuesday!
Det verkar som att tisdagar är den perfekta dagen för två mycket behagliga aktiviteter: dricka Krug (vilket vi lärde oss tidigare i vår) och powershopping. Klev ut från jobbet runt fem och var tröttheten själv. En timme senare var tröttheten bortblåst och ersatt av om inte årets så i alla fall månadens kraftigaste shoppingrus. Påsarna var många, solen sken, musiken i lurarna var svinbra och jag var så snygg att varje speglande yta blev en energikick. Nu sitter jag och pustar ut och lyssnar på Joel Alme, vilket ger en varm och fin känsla i kroppen, särskilt kring hjärttrakten.
mp3-filosofi
Slumpar shufflefunktionen i en walkmanmobil fram samma låt om man manuellt trycker på "nästa" som den hade slumpat fram om innevarande låt hade spelats färdigt?
Kontorsmotto
Kontorsgemenskap
säg det med ett finger
Få saker är så underhållande som att bevittna ilskna människor bli ilskna över dålig service. Än mer underhållande blir det när personen i fråga, vi kan låtsats att det rör sig om en kvinna 60+, först häpnar och försöker ursäkta sin dåligt inslagna försändelse med att det ju minsann måste finnas packtejp hos posten eller postens serviceställen som en del andra har kallat det nu i snart tio år. Som allra mest underhållande blir det dock när kvinnan efter att halvhjärtad har försökt försegla kuvertet med vanlig tejp ska göra sorti. För det är självklart då det händer. Efter en barsk kommentar om att hon minsann inte tänker köpa ordentlig tejp själv dyker det upp som...pardon the pun...brev på posten: det hyttande fingret. Det tydligaste tecknet på att man är ilsk och att alla som inte inser att man har rätt borde skämmas. Med den odödliga kommentaren "på posten hade de minsann packtejp" och några avslutande hyttningar vänder hon sig om och går. Efter sig lämnar hon en fnissande kassapersonal som skrattandes hytter tillbaka. Priceless.
from glen to glen
Att gå in i en bokhandel med 40 % rabatt på allt och inte känna det minsta sug att köpa någon av böckerna: frustrerande.
Att gå in i en skivaffär med halva priset på allt och inte känna det minsta sug att köpa någon av skivorna: frustrerande.
Att gå in i sin lägenhet och mötas av ett rykande färskt nummer av Empire på golvet: beats me, väntar fortfarande på att det ska hända.
Dekadens - it's faan-tastic!
Finns det något bättre än att vara småtipsy på underbart god (och aningens vulgodyr) champagne en tisdag? Nope, klart det inte gör. Champagnevardagskvällar i gott sällskap är utan tvekan nyckeln till en bättre värld. Så goodbye tuesdays! Welcome Champagnedays. We salute you!
Dancy-dance, dannyboy!
Och i kategorin dagens förlorade oskuld har turen kommit till klassisk balett. Idag tog jag min första dansklass någonsin och ja, vad ska jag säga. Efter att chocken lagt sig tio minuter in och jag insett att lärarinnan inte riktigt gått i den klassiskt pedagogiska skolan där man lugnt och metodiskt lär sig ett moment i taget innan man introducerar nya saker utan mer är av "allt på en gång i hundratio"-mentalitet kämpade jag på så gott det gick genom plier och fondanter. Hann även med att göra några pirutter och graciösa hopp. Eller nja, det där med graciöst antar jag de lär ut lite längre fram i kursen. För även om jag stilmässigt och mentalt kände mig som Billy Elliot så är det bara att inse att jag kropps- och dansmässigt snarare var Jack Skellington.


silent and grey
Januari är snart över och jag börjar äntligen bli människa igen. Även om mycket har hänt har årets första månad mest känts som en enda lång bakfylla. Men efter nästan en vecka i Göteborg tycks tröttheten och den mosiga hjärnan vara borta och ersatt av, om inte energi, så i alla fall något som ligger farligt nära. Vilket är trevligt. Och nödvändigt. Februari kommer nämligen bli arbetsmanins månad. Massor att göra och inte blir det mindre av att ha en hel månad som startsträcka efter semestern. Men allt är inte bara jobb. På torsdag börjar Lost igen. Och som vi alla vet, finns det ingen bättre morot för en arbetsvecka än ett nytt avsnitt till fredagsbubblet. Cheers!
Och så till något helt annat. Känns som det mesta har sagts lite här och var, men
Christopher Nolans text som publicerades i Newsweek är för fin för att inte länkas till.
the pipes, the pipes are calling
Det nya året har börjat väldigt likt det gamla med snedvriden dygnsrytm, skadligt många timmar i horisontalläge samt dag-tv. Till min stora förvåning har jag dock inte saknat Days of Our Life så mycket som jag trodde. Oprah däremot är en annan femma. Den böltimmen är och förblir värd att ta en sjukdag för någon gång i månaden. För tyvärr är slödagarna, till skillnad från förra året, i limited editionen det här året. Snart är det dags att återvända till den stora grå tegelbyggnaden och börja producera.
Tills det ringer in igen ska jag fortsätta med böltimmar, soffliggande, fysisk och psykisk motion i form av Wii-spelande och filmtittande, of course. Veckans bästa hittills var utan tvekan Clintans oväntade cameo, Terminatior-referensen och den hemsökande pianoslingan i den annars rätt fjönsiga och bullriga Casper. Imorn blir det Waitress om jag får bestämma (har inte frågat Bub än). Och Damages, om det går att tajma in. Ska dessutom hinna tvätta och kolla på ANTM2 på eftermiddagen. It's busy to be free.
Ledordet för julen 2007
Wiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiiii. (gick poängen om årets julklapp fram?)
Hört i kön på McDonalds igår
"Åh, jag vet inte vad jag ska ha. Måste fundera lite". Mannen tittar på menyn och tänker ordentligt. Tonårstjejen bakom disken börjar bli frustrerad. Till slut kommer beställningen hon väntat på. "Äh men jag tar en vanlig whopper".