oh danny boy

 Semlor, julskinka, sillen vid jul och midsommar. Listan på heliga och ritualförsedda maträtter kan göras lång. Och när solen och sommaren nu äntligen tycks ha gjort intåg är det dags för den heligaste av de hela att göra entré . Jordgubbarna. 
Få saker omgärdas av så många myter, fördommar, ritualer som de röda bären. Något jag blivit plågsamt medveten om efter en vecka som jordgubbsförsäljare i en lite mindre ort i södra Sverige. Det räcker inte med att jordugubbarna ser någorlunda aptitiliga  ut för att de ska kunna köpas. Å nej. Det krävs dessutom att de är friodlade och gärna kostar under tjugolappen för en liter. Och sen får de ju egentligen inte ätas innan midsommar för det är ju fusk. Och så till det viktigaste. Reglernas regel. The big no no. Jordgubbarna får självklart inte vara utländska. Endast rena svenska bär duger. Misstänksamheten mot de utländska bären är så stor att inte ens om det står på skylten och kartongen att det är svenska bär tror kunderna på det. Det kan ju vara en medveten felmärkning. Eller så kan ju de svenska bären vara uppblandade med beligiska. Eller italienska. Fy fan! 
Som den överanalyserande konspirationsteoretiker jag är kan jag inte låta bli att tänka att denna jordgubbsrasism är ett uttryck för en allmän misstänksamhet mot det icke-svenska. Inget område tycks vara fritt längre. Främlingsfientligheten har nått fruktdisken.
Får det lov att vara en belgisk jordgubbe?