oh danny boy

Magkänslan hade rätt. Jenny Wilsons album Love and Youth är verkligen en fantastisk liten skiva. Särskilt Love ain't just a four letter word borde vara obligatorisk lyssning för alla. En låt så bra att jag inte vet vart jag ska ta vägen.

Sitter just nu och har en diskussion med en kompis om varför jag inte mår så bra och är ganska bitter. Kompisen menar att det handlar om att jag är kärlekskrank medan jag menar att kärlekskrankheten endast är en del av orsaken och att det lika mycket handlar om att mitt liv inte ser ut som jag önskar att det gjorde. Jag hävdar nämligen att jag själv måste få ordning på mina tankar och känslor så att jag blir nöjd med hur mitt liv ser ut. Jag behöver helt enkelt kunna leva ett lyckligt liv även som singel. Kompisen däremot tycker att jag bara gör det svårt för mig och det är mycket enklare att dela livet med någon annan. Och visst, klart att det är roligare och enklare att ha någon att komma hem till och dela allt i livet med. Men hur klokt är det egentligen att bygga upp hela sitt liv och sitt välbefinnande kring en person? Vad händer när han/hon åker bort någonstans elelr om förhållandet tar slut? Ska jag då bara bryta ihop och vara deprimerad tills jag träffar någon ny som jag är kär i och kan känna mig lycklig av? Nej, jag kan verkligen inte hålla med om hans resonemang. Jag vägrar tro att jag inte ska kunna vara lycklig utan att ha en pojkvän. Visst, det kanske är att göra det svårt för mig, men när har någon utvecklats som person genom att ta den enkla vägen?

Som väntat hade jag inte tur. Måste köpa nya glasögon och håller på för fullt med att prova bågar. Står mellan två tror jag. Har skickat runt bilder för smakråd. Tyvärr verkar ingen hittills tycka om de som jag själv gillar bäst. Typiskt.

Är för övrigt färdig med det ökända PM:t. Otroligt skönt och måste firas på nåt sätt. Får nog bli ett långt bad och en rejäl drink efter Prison Break.

Har hunnit med en hel del idag. Skriva nån sida, ha en djupgående diskussion om sexuella läggningar och inställningen till dessa, bli förbannad på letterman, äta alldeles för sunkig mat, se socialporr å människor som gråter på tv, roat tonårspojken i mig med genomkorkad b-action samt skrivit lite till. Puh. Ibland är jag nästan otäckt effektiv.
Ibland var ordet.

Tror mitt Lost-tittande börjar bli ohälsosamt. Har just suttit och tittat på en sekvens från senaste avsnittet i slowmotion för att försöka se vad det egentligen var man såg.
Bara jag som får upp ordet intervention i huvudet???

Så har den då haft premiär. Den omtalade och hypade serien om veronica mars, skolflicka by day privatdeckare by night. Även om upplägget i sig inte direkt har fått mig att gå upp i brygga visade det sig att serien har stor potential att bli en ny besatthet.
Pilotavsnittet led lite av de klassiska pilotavsnittssjukdomarna: mycket sammanfattning och presentation. Birollskaraktärerna kändes också rätt bleka vid en första anblick men det kommer säkert att ändra sig. 
För det fanns så pass mycket  intressant att det blir svårt att inte fortsätta titta:det stora mordmysteriet, den lite bittra lagom kaxiga men under ytan trasiga veronica. För trots att vissa bitar kändes lite småklyschiga så var tonen och vissa teman långt ifrån den vanliga teen-tv-såpan.(...inte många ungdomsserier som inleder med en våldtäkt). Hoppas bara att voiceovern inte kommer att vara lika övertydlig i fortsättningen. Jag behöver inte en röst som talar om för mig vad som är spännande. Det klarar bilderna och handlingen nog så bra ändå.

Argh. Ständigt dessa frestelser som hindrar mig från att göra det jag ska. Sitter och försöker läsa igenom material till det ständigt gäckande pm:et men i varje svagt ögonblick vandrar mina tankar iväg till det osedda Lost-avsnitt som ligger och väntar på min hårddisk. Valet borde vara givet (äppelpaj och lost VS lagförarbeten och andra juridiska texter...hmm...vilket vill jag helst ha???) men jag måste vara stark. Speciellt eftersom det försvinner en tv-timme till ikväll när Veronica Mars äntligen har premiär. Äsch...skitsamma...jag får skriva imorgon istället. Bring out the vaniljsås.  

Höll nästan på att glömma skriva det dagliga inlägg jag ältade om igår. Tur då att jag inte kan sova numera så jag hinner med ett sent inlägg innan jag börjar snurra runt och räkna getter.
Har haft en riktigt bra dag. Fått en del skolsaker gjorda och har sedan spenderat dagen med att fika och umgås. Släng in en mumsig kille i den mixen och det hade blivit en home run (ska försöka låta bli att låta som en tonårsflicka i fortsättning men ni vet hur det kan bli ibland när man har varit singel lite för länge). 

Lost in Translation har för övrigt ett fantastiskt bra soundtrack. Som gjort för nattligt bloggskrivande.  

Fan ta MTV och deras realityserier! Har fått kämpa hela dagen för att kunna slita mig från "Power Girls" (om PR-flickor) och "Rich Girls" (om...eh...rika flickor). Det är underhållande, det är ytligt, det är dåligt  och det är alldeles...alldeles vansinnigt fängslande.
"Rich Girls" står även för dagens kommentar. I ett plötsligt infall började flickorna känna ett kall att åka till Nigeria och volontära och började ifrågasätta de beslut de gör i sina liv. Slutsatsen? "Screw my Manolo Blahnik shoes. I wanna save lives".

Jag vet att jag börjar bli jävligt tjatig nu men det här är sista tv-händelsen. Jag lovar.
Såg nyss videon till "Who do you think you are?" (med spice) där Dawn French spelar Posh. En ren uppenbarelse.

Pet Shop Boys "domino dancing" på mtv. Bra låt, ännu bättre video.

Frukost till Trollkarlen från OZ. En bra start på dagen.

Blev en bio- och ölkväll, och då filmen var rätt menlös behövdes verkligen den där ölen för att komma i balans. Hade inte jättehöga förväntningar men trots det blev jag rätt besviken på Narnia. Visst hade den sina stunder. Tilda Swinton gjorde sig till exempel bra som häxa men fick alldeles för lite tid på duken. Istället fick vi dras med fyra överpräktiga och äckelkäcka barn med den vidriga Lucy i spetsen. Allt som allt en seg, tillrättalagd och småputtrig film som lämnar en ganska oberörd. Men bävern i brynja var rätt söt.

Så var tavlorna uppe. Gick åt en hel del hängkrokar men det blev rätt bra ändå. Har annars mest spenderat kvällen i sällskap av härlig amerkansk skräp-tv i form av Top Model och Prison Break. Prison Break är inte lika uppslukande som Lost men helt i klass med Alias. Välgjord, spännande och korkad som bara en amerikansk actionserie kan vara. Synd bara att jag av en olyckshändelse råkade få reda på den stora mitt-i-säsongen vändningen. Men spännande blir det...

Inte helt oväntat har dagen gått i horisontallägets tecken. Vaknade alldeles för tidigt med ett  härligt bultande huvud som sällskap. Sedan dess har jag parkerat mig i soffan och endast rört mig när det varit dags att byta Lost-skiva. Ett stort tack till den geniala människan som kom på geniala idén att ge ut tv-serier på dvd. Helt klart guds gåva till bakisdagarna.
Det enda negativa med att maratontitta på en serie är att det blir sjukt irriterande med alla upprepningar. Det kanske var spännande de första tre gångerna men att slänga in minst en "oj-nu-hörde-jag-ett-konstigt-ljud-i-djungeln-undrar-vem-det-kan-vara-snurra-på-kameran-tre-varv-innan-vi-avslöjar-det"-scen i varje avsnitt av Lost känns lite fantasilöst.
Men  vad gör det om hundra år när jag äntligen får se det där jävla monstret och veta vad det egentligen är frågan om på den härliga lilla ön.

Välkommen till min nya blogg!