vårens sötaste låt
Trodde jag skulle kunna stå emot men det går bara inte. Vapnets "Tomégränd" är bara så fullständigt oemotståndligt söt. Som att fyllas med sockervadd inifrån.
Dagens fynd
Dagens musikaliska upptäckter är "Hold on, hold on" med Neko Case och "Hate" med Cat Power. Två riktigt bra låtar.
100-inläggs jubileum
Otålig som jag är ibland firar jag mitt hundrade inlägg med denna totalt meningslösa mening. Grattis hörru!!!!!
Vad vill vi veta egentligen?
Vad vill man egentligen veta om en person? Och får man fråga om vad som helst på direkten eller måste man ta den långa omvägen genom de grundläggande frågornas djungel innan man får tillåtelse att gå på djupet?
Dessa frågor dykte upp flera gånger när jag för några dagar sedan läste Interview för första gången. Konceptet för tidningen är enkelt. Mer eller mindre kända människor intervjuar andra mer eller mindre kända människor. Oftast har de båda en koppling till varandra, vanligast är att de jobbat ihop.
Upplägget i sig är grymt och kan i många fall leda till oväntade och spännande samtal, men lika ofta faller det platt till marken. Varför kan man då fråga sig? Jo, på grund av frågornas ytlighet och den försiktighet som finns hos utfrågaren.
Typexemplet är Paul Rudds intervju med Emelie de Ravin (Claire i lost ni vet). Efter lite löst prat om flygfilmer och matallergier konstaterar Paul att hans frågor ligger på en tioåringsnivå och fortsätter med att fråga om favoritfärger, vilket blir både komiskt och avslöjande. Han har verkligen ingen aning om vad han vill veta eller prata om. Och efter en stunds irritation över att de låter stolpskott som honom göra en intervju börjar jag inse att vi nog är många som i stundens och nervositetens hetta skulle falla i banalitetens fälla. För det är trots allt bara intressant att prata om en halvfluffig slick hollywood-film så länge. Efter den stunden krävs att det finns någonting djupare och ett intresse av att upptäcka det. Och vid många tillfällen så finns inte det när man just träffat någon. Det är oftast först när man har börjat lära känna varandra och vet lite mer om den andra personen som de intressanta frågorna börjar ploppa upp i huvudet. Och hur mycket vi gärna än vill tro det så känner vi inte stjärnorna bara för att vi känner till det dem gjort på vita duken eller i studion.
Så istället för att surna till över att jag har betalat för att få läsa om den före detta gravida tjejen i Losts matallergier och älsklingsfärger sitter jag där och ler åt insikten att jag hade gjort exakt samma sak i en sån situation.
Ehm...miss Kidman...what is your favorite color?
Dessa frågor dykte upp flera gånger när jag för några dagar sedan läste Interview för första gången. Konceptet för tidningen är enkelt. Mer eller mindre kända människor intervjuar andra mer eller mindre kända människor. Oftast har de båda en koppling till varandra, vanligast är att de jobbat ihop.
Upplägget i sig är grymt och kan i många fall leda till oväntade och spännande samtal, men lika ofta faller det platt till marken. Varför kan man då fråga sig? Jo, på grund av frågornas ytlighet och den försiktighet som finns hos utfrågaren.
Typexemplet är Paul Rudds intervju med Emelie de Ravin (Claire i lost ni vet). Efter lite löst prat om flygfilmer och matallergier konstaterar Paul att hans frågor ligger på en tioåringsnivå och fortsätter med att fråga om favoritfärger, vilket blir både komiskt och avslöjande. Han har verkligen ingen aning om vad han vill veta eller prata om. Och efter en stunds irritation över att de låter stolpskott som honom göra en intervju börjar jag inse att vi nog är många som i stundens och nervositetens hetta skulle falla i banalitetens fälla. För det är trots allt bara intressant att prata om en halvfluffig slick hollywood-film så länge. Efter den stunden krävs att det finns någonting djupare och ett intresse av att upptäcka det. Och vid många tillfällen så finns inte det när man just träffat någon. Det är oftast först när man har börjat lära känna varandra och vet lite mer om den andra personen som de intressanta frågorna börjar ploppa upp i huvudet. Och hur mycket vi gärna än vill tro det så känner vi inte stjärnorna bara för att vi känner till det dem gjort på vita duken eller i studion.
Så istället för att surna till över att jag har betalat för att få läsa om den före detta gravida tjejen i Losts matallergier och älsklingsfärger sitter jag där och ler åt insikten att jag hade gjort exakt samma sak i en sån situation.
Ehm...miss Kidman...what is your favorite color?
så e det
Filmrecenscenter( hjälp jag kan inte stava det!) kommer och går, men endast Göran Everdahl behöver bestå.
(Tänkte bara säga att jag egentligen hade tänkt skriva ett lite längre och ganska genomtänkt inlägg också men på grund av diverse telefonsamtal så hinner jag inte riktigt med det ikväll. Börjar bli rätt trött och behöver få all sömn jag kan få innan de underbara byggarbetarna sätter igång med att såga och borra i betong igen i morgon bitti runt sju snåret. Så håll till godo till imorgon...eller i övermorgon. Man vet aldrig vem som ringer och uppehåller en.)
(Tänkte bara säga att jag egentligen hade tänkt skriva ett lite längre och ganska genomtänkt inlägg också men på grund av diverse telefonsamtal så hinner jag inte riktigt med det ikväll. Börjar bli rätt trött och behöver få all sömn jag kan få innan de underbara byggarbetarna sätter igång med att såga och borra i betong igen i morgon bitti runt sju snåret. Så håll till godo till imorgon...eller i övermorgon. Man vet aldrig vem som ringer och uppehåller en.)
En låtlista säger mer än tusen ord
Kvällens spellista:
Song beneath the song - Maria Taylor
Pretty in Panic - My latest novel
I'm still your fag - Broken Social Scene
Rent - Pet Shop Boys
The first cut is the deepest (acoustic version) - Sheryl Crow
Wise up - Aimee Mann
Breathe me - Sia
Song beneath the song - Maria Taylor
Pretty in Panic - My latest novel
I'm still your fag - Broken Social Scene
Rent - Pet Shop Boys
The first cut is the deepest (acoustic version) - Sheryl Crow
Wise up - Aimee Mann
Breathe me - Sia
Vilket såpopera-scenario är du?
Tänk vad mycket man kan lära sig om sig själv på internet. På tickle.com finns massor av test som visar dig vem du egentligen är. Den senaste timmen har jag fått lära mig att jag är en observer, att mitt liv är som en intressant dokumentär, att min romantiska fantasi är frukost på sängen, att en skate-pojke är min fall fling och att Cameron Diaz är min celebrity soulmate. Favorittestet hittills är utan tvekan det som visar vem man skulle vara i ett såpoperascenario. Jag blev the New Girl in town och fick följande beskrivning:
"While the rest of the town is swapping lovers, backstabbing friends, and selling family out, The New Girl in Town is one of the few characters with any real heart — or integrity. Somehow The New Girl makes it through all the episodes untarnished, with her sterling reputation and optimism intact.
While you may not have just fallen off the turnip truck like The New Girl in Town, you probably share a certain sunny disposition with her, looking on the bright side of things, and giving people the benefit of the doubt. And because of your outlook, people are probably irresistibly attracted to you.
If your half-stepbrother were accused of stealing a secret formula, you'd probably be first to run to his defense — trying to uncover clues that point to the true culprit. When they free him on all charges and arrest the right man, people probably won't even start nasty rumors about the coincidence that you started dating the Chief of Police around the same time that your bro was first arrested.
So enjoy your popularity as The New Girl in Town. Just watch your back for those folks who don't have such kind intentions or you might find yourself careening off a cliff or getting framed for someone else's transgressions. That's the only way anyone could get a New Girl in Town like you down."
While you may not have just fallen off the turnip truck like The New Girl in Town, you probably share a certain sunny disposition with her, looking on the bright side of things, and giving people the benefit of the doubt. And because of your outlook, people are probably irresistibly attracted to you.
If your half-stepbrother were accused of stealing a secret formula, you'd probably be first to run to his defense — trying to uncover clues that point to the true culprit. When they free him on all charges and arrest the right man, people probably won't even start nasty rumors about the coincidence that you started dating the Chief of Police around the same time that your bro was first arrested.
So enjoy your popularity as The New Girl in Town. Just watch your back for those folks who don't have such kind intentions or you might find yourself careening off a cliff or getting framed for someone else's transgressions. That's the only way anyone could get a New Girl in Town like you down."
Sir Ian
Det blev Richard III. Ganska rörig men den var härligt over the top(hur ofta avslutas egentligen en shakespeare-filmatisering med en bombastisk actionfinal....). Och Sir Ian Mckellen var helt fantastiskt underbar. Det är han iofs rätt ofta. I senaste numret av Empire finns en bra intervju med honom och efter att ha läst den har jag svårt att inte ha honom som en liten favorit. Han verkar vara en väldigt klok, rolig och stilfull man. Skulle gärna ha honom som min gaymorfar...
...och Maggie Smith som faghagfarmor.
...och Maggie Smith som faghagfarmor.
Tisdagsdilemma
Ska jag titta på shakespeare-film(Richard III) med den mysiga och alltid lika bra Ian Mckellen eller ännu ett, förmodligen, halvdant avsnitt av Alias??? Ahh the pressure...
konfidentiellt
Har en ny idé till en tavla till mitt sovrum. Kan bli hur snyggt som helst. Måste springa iväg och köpa duk imorn så jag kan börja på direkten. Kan knappt bärga mig. Det kommer bli sååå bra. Berättar mer när den blir färdig. Vill inte jinxa det för mycket.
glädjerus
Tack den övernaturiliga kraften som kanske finns och vissa men inte jag kallar för gud att det finns underbara och roliga människor som har förmågan att vända ett frown upside down på mindre än fem minuter.
Till de kreativa
Jag slutar aldrig att imponeras över hur vansinnigt begåvade kreativa människor det finns. Alla dessa manusförfattare som leverar grymma tv-serie avsnitt varje vecka med storys och repliker som andra skulle ge sina händer för att komma på(dagens tre bästa avsnitt/serier var Buffy, Lite som du och Nip/tuck...tänker inte försöka mig på att citera nåt för minnet är för dåligt för att komma ihåg det exakt och jag vill ju inte sabba det som är bra). Men framför allt går mina hyllningar och en liten våg ut till alla dessa musikanter och textförfattare som med läskig träffsäkerhet sätter exakta ord på mina, och säkert många andras, känslor (särskilt duktig på detta är Marit Bergman så en extra hyllning till dig). Stort tack för att ni gör det ni gör. Utan er och er musik vore livet mycket fattigare.
Måste ge en egen hyllning till Hello Saferide också för "Loneliness is not better when you're alone". Motivering överflödig.
Måste ge en egen hyllning till Hello Saferide också för "Loneliness is not better when you're alone". Motivering överflödig.
long time no blogg
Känns som en evighet jag skrev sist. Skyller uppehållet på en kombination av ämnesbrist, muppig dator och lathet. Som kompensation kommer därför här en resumé (inte för att det har hänt så mycket i mitt liv de senaste fem dagarna, men ändå, nåt ska jag ju skriva om):
1. Jag har inte kommit över min kreativa meltdown än så länge.
2. Det är lättare sagt än gjort att vara vuxen och socialdricka med måtta visade det sig på påskafton, men trots svårigheterna blev det en städad och härligt avkopplande kväll.
3. Jag har stått emot mitt kalkonsug och har lyckats hålla mig borta ifrån Basic Instinct 2.
4. Grey's Anatomy är min nyfunna tv-serie-vårförälskelse
5. Ångest finns i många former och tycker om att visa upp sig i alla dessa.
6. Jag har nu knappt två veckor på mig att bestämma ämne till mitt examensarbete i höst. Behöver jag tillägga att jag är totalt clueless?
7. "Breathe me" med Sia är vårens låt och "Without you" med Timo Räisänen är vårens cover.
8. Jag är, som framgår av punkt 7, fortfarande fast i ledsen-musik träsket.
9. Horoskop-mannen har fortfarande inte dykt upp, varken Allas eller Cosmopolitans.(Är det inte försommar snart?)
10. De senaste tre nätterna har jag drömt väldigt mycket.(Om någon vet vad det betyder när man drömmer om sig själv och man har tjock, vågigt, ganska långt, mörkt sexigt hår så hör gärna av er)
11. Jag är sjukt fattig.
12. Jag tycker inte det är jätteskoj att vara fattig.
13. Resumeér i punktform kan fortsätta i all oändlighet.
1. Jag har inte kommit över min kreativa meltdown än så länge.
2. Det är lättare sagt än gjort att vara vuxen och socialdricka med måtta visade det sig på påskafton, men trots svårigheterna blev det en städad och härligt avkopplande kväll.
3. Jag har stått emot mitt kalkonsug och har lyckats hålla mig borta ifrån Basic Instinct 2.
4. Grey's Anatomy är min nyfunna tv-serie-vårförälskelse
5. Ångest finns i många former och tycker om att visa upp sig i alla dessa.
6. Jag har nu knappt två veckor på mig att bestämma ämne till mitt examensarbete i höst. Behöver jag tillägga att jag är totalt clueless?
7. "Breathe me" med Sia är vårens låt och "Without you" med Timo Räisänen är vårens cover.
8. Jag är, som framgår av punkt 7, fortfarande fast i ledsen-musik träsket.
9. Horoskop-mannen har fortfarande inte dykt upp, varken Allas eller Cosmopolitans.(Är det inte försommar snart?)
10. De senaste tre nätterna har jag drömt väldigt mycket.(Om någon vet vad det betyder när man drömmer om sig själv och man har tjock, vågigt, ganska långt, mörkt sexigt hår så hör gärna av er)
11. Jag är sjukt fattig.
12. Jag tycker inte det är jätteskoj att vara fattig.
13. Resumeér i punktform kan fortsätta i all oändlighet.
ännu ett kreativt meltdown
Jag stör mig på att bristande självförtroende (och i det här fallet brist på materiel) ska hindra mig från att fullfölja mina idéer. Har en massa ideer om tavlor jag skulle vilja måla. De flesta av dessa är visserligen mer eller mindre rip-offs av redan exísterande affischer eller bilder men det skulle i vilket fall som helst kunna bli riktigt snyggt. Men jag chickar så klart ur. För om det inte blir exakt som jag har föreställt mig i mitt huvud är det sällan jag blir nöjd. Sen har självklart mina extremt bristande kunskaper och färdigheter inom måleri ett rejält finger med i leken. Men så länge jag inte försöker och övar kommer de ju knappast bli bättre. Aja...inte mkt att göra åt idag iaf. Har inga dukar hemma så har ändå inget att måla på.
För övrigt framkallas extrema sommarkänslor av att grilla i strålande solsken. Så släpa fram engångsgrillarna, sätt er i motljus och påminn er om vad som komma skall.
För övrigt framkallas extrema sommarkänslor av att grilla i strålande solsken. Så släpa fram engångsgrillarna, sätt er i motljus och påminn er om vad som komma skall.
Huvudet är fullt av...
Mitt huvud känns som en enda tjock massa. Går inte att få in nåt. Inte att koncentrera mig. Ett gigantiskt lager av äppelmos är i vägen. Jag frågar mig när fruktmosperioden tänker sluta. Den har hållit på rätt länge nu. Kan jag inte få ha en svampperiod nu...eller åtminstone en fluffperiod...vad som helst är bättre än äppelmoset jag går runt med nu.
en ny innebörd av begreppet kyla
Jag dööööööööööööööööööööör. Jag har nog aldrig frusit så här mycket i hela mitt liv. Jag fryser på ställen jag inte trodde fanns. Det är så sjukt dumt å fånigt att ha en utomhus fest nu. Endast studenter kan komma på tanken att festa i ett tält i början av april. Alla andra fattar att det är snorkallt. Hoppas mitt lakan lyckas värma mig, för ärligt talat...jag tror jag dööööööör.
Gul och frusen
Tack alla ni snälla människor som köpte en karnevalstidning av mig idag (ni var verkligen inte många...skämmes på er andra). Särskilt tack till pappersinsamlingsmannen som köpte den första...det gav en välbehövlig egokick. Måste säga att jag fick en helt ny känsla för alla dessa männsikor som står på stan och försöker sälja saker eller åsikter på stan. Det är inte det lättaste. Så förlåt till den snygga greenpeace/biståndsinfo-killen som jag nobbade i tisdags. Du hade gärna fått informera mig...jag var bara lite stressad och hade sällskap som inte ville lyssna.
Nu är det dags för ett välbehövligt bad så jag kanske tinar upp. Och så ska jag äntligen ta av mig alla gula kläder. Blekgult och blekvit hud går inte så bra ihop...ojoj.
Nu är det dags för ett välbehövligt bad så jag kanske tinar upp. Och så ska jag äntligen ta av mig alla gula kläder. Blekgult och blekvit hud går inte så bra ihop...ojoj.
kvalitetsfluff
Såg I hennes skor igår, tvättäkta kvalitetsfluff som lämnade en fullständig myskänsla efter sig. Rätt väntat med tanke på att Cameron har ett löjligt smittande leende. Det räcker liksom med det ibland. Lägg sen till en rakt igenom bra film och en söt hund och fluffbakelsen är fulländad.
Nu ska jag iväg och sälja karnevalstidningar i malmö. Kom å köp!
Nu ska jag iväg och sälja karnevalstidningar i malmö. Kom å köp!
uppåttjack
Aaah...irritationen är bortblåst och jag dansar runt i lägenheten som en ny människa. Kvällens botemedel bestod av en löjligt underhållande msn-konversation samt följande spellista:
Gnarls Barkley - Crazy
the Avalanches - Since I left you
Hello Saferide - Loneliness is not better when you're alone
Roisin Murphy - Sow Into you
Danii Minogue - All I wanna do
Hello Saferide - Long lost penpal
Johnny Boy - You are the generation that bought more shoes and you get what you deserve
Feist - Inside Out
Soul Asylum - Runaway train
Banaroo - Dubi Dam Dam
Gnarls Barkley - Crazy
the Avalanches - Since I left you
Hello Saferide - Loneliness is not better when you're alone
Roisin Murphy - Sow Into you
Danii Minogue - All I wanna do
Hello Saferide - Long lost penpal
Johnny Boy - You are the generation that bought more shoes and you get what you deserve
Feist - Inside Out
Soul Asylum - Runaway train
Banaroo - Dubi Dam Dam
when I grow up
Helst av allt skulle jag bara vilja skriva av mig all min irritation och tala om hur jävla fånigt jag tycker det är. Men det tänker jag inte göra. Jag tänker inte låta mig dras ner i fåneri-träsket längre. Jag ska inte låta mig provoceras och inte tjafsa tillbaka när jag får uppenbart bittert trams kastat mot mig. Jag ska inte börja bittra och skuldbelägga. Jag ska va mogen och vuxen och visa att jag står över sånt barnsligt beteende. Men helst av allt skulle jag bara vilja skriva av mig all min irritation och tala om hur jävla fånigt jag tycker det är.
nostalgirecept
Våfflor + Lizette Pålsson i melodifestivalen 1993 = magi
i get so emotional...
jag är irriterad. och lite ledsen. fast ändå inte. och även om jag vore det så borde jag inte vara det. men jag är nog det lite ändå. och så är jag trött. men inte sovtrött utan mer folktrött. och tänktrött. men allra mest är jag irriterad.
avslut
Jag hatar avslut som förstoras upp och dras ut. Blir så fånigt när allting förstoras upp och skall diskuteras i efterhand. Det ger ju ingenting. Det som har hänt har hänt. Trodde även att det skulle kännas på ett annat sätt nu. Beror nog på det oavslutade som finns kvar. Så onödigt ju men så går det när männiksor velar. Hmm...vet inte ens varför jag skriver det här. Eller ens gör en grej av det. Det är betydligt mindre allvarligt än jag får det att låta som. Vi var ju inte ens tillsammans. Vilket gör det hela ännu lite fånigare. Suck...