oh danny boy

Kalla mig blödig eller medelålderskvinna men faktum är att Oprah-boxen är så övermäktig att det är omöjligt att inte hulka och snyfta när de fläskar på med det stora maskineriet. Publiken gråter. Oprah gråter. En symfoniorkester spelar i bakgrunden. Det är välproducerat och välregisserat och samtidigt går det inte att bortse från hur äkta det trots allt är. Under all yta finns trots allt ett budskap som alltid är väldigt enkelt och otroligt lätt att ta till sig. Har bara betat av en skiva men känner mig redan alldeles varm och fluffig inombords, vilket kan behövas nu när fulhösten börjar tränga undan finhösten. Får hoppas det slutar blåsa snart annars kommer jag bli tvungen att börja spänna på mig vikter när jag går ut. Var farligt nära att flyga iväg likt plastpåsen i American Beauty idag. Kanske iofs inte hade varit så hemskt. After all, det är ju det vackraste i världen...